Journalistiken

Samlingsbegreppet för vad journalister sysslar med, är kort och gott journalistik. Ytterst handlar journalistik om att samla in, göra ett urval och presentera material i massmediala kanaler, tv, radio, internet, tidningar och tidskrifter. Till skillnad mot skönlitteraturen skall journalistiken inte syssla med fabriceringar, fiktioner eller påhittat material. I grunden skall allt som skrivs inom ramen för journalistiken återspegla verkligheten på ett ej förvanskat, förskönat eller förfulat sätt.

Journalistikens yrkesetik

Journalister oavsett om anställningsformerna sker inom frilans, offentlig eller privat regi, bör förhålla sig till journalistikens yrkesetik. I grunden handlar det om trovärdighet, sanningshalt och objektivitet.

Förfalska aldrig materialet, varken intervjuer eller bilder. Ta inte emot förmåner och ta inte emot uppdrag utanför redaktionell ledning. Journalisten ombeds att inte utföra uppdrag vilka kan uppfattas som förödmjukande eller står i direkt strid med medarbetarnas övertygelse på redaktionerna (mer om problematiken kring detta inslag i yrkesetiken diskuteras i slutet av denna artikel). Ange alltid källor, i synnerhet om en framställning bygger på någon annans sakuppgifter.

Ägandeformer

Problematiken inom kommersiella nyhetskanaler, dagtidningar och tidskrifter är att journalistikens främsta mål blir att den är säljbar hos kunderna. Om jakten på scoop och smaskiga nyheter minerar och undergräver sanningshalten inom journalistiken, blir konsekvensen – ett tappat förtroendet hos allmänheten och politiker. Helt icke reklamfinansierad reklam och public service journalistik bedrivs endast i de Nordiska länderna, Storbritannien, Frankrike, Spanien, Australien och Japan.

Redaktionella problem

Journalisterna arbetar i regel på en redaktion. Privatägd eller offentligt ägd. Oavsett kommer det leda till en viss typ av normaliserad socialisering på arbetsplatsen. En reklamfinansierad redaktion som får in stora belopp av multinationella företag undviker förmodligen att kritiskt granska, gräva och syna H&M:s eventuella barnarbete i Burma. Blir som att bita handen som föder en.

En statligt finansierad redaktion likt SVT har inte den problematiken. Dess främsta uppgift är att kritiskt granska, oavsett vad, vem eller vart denna granskning skall göras. Någon eventuell ekonomisk risk att bli av med reklamintäkter för att man gräver, synar och kritiserar multinationella företags exploatering av arbetskraft i fattiga länder behöver aldrig en statligt finansierad redaktion ta hänsyn till. Vem som betalar journalistens arbete verkar spela roll.